Det var då jag lärde känna henne. Och sjukt glad är jag för det. Vi är där för varandra, tröstar varandra, skrattar tillsammans, skvallrar tillsammans och är helt galet nördiga med varandra. Jag är väldigt stängd som person, låter inte många komma in, jag har väldigt svårt att lita på människor. Men jag ser henne som min andra syster. Visst har vi det inte alltid bra, men det är så livet är. Jag kommer alltid älska henne som vän, som syster och inget eller ingen kommer ändra på det.

Känns nice nu att han var sen med julklapparna till mig. Jag har en ny frisyr, värmer mig med min nya fina flecepläd och tredje presenten har kommit från posten. Nyfiken på vad det är. Han är så jävla bäst :)

Yes I can!

Satt och tänkte på när människor är otrogna häromdan, jag kommer aldrig förstå det. Men det som är svårare för mig att förstå är de som är villiga att vara "älskarinnan/älskaren". Hur kan man som person sänka sig så otroligt lågt och börja söka efter uppmärksamhet av en upptagen kille/tjej? Och vara helt medveten att hon/han kommer förstöra ett förhållande? Ok jag kan fatta att när man är tonåring är man dum och inte tänker så långt och gör misstag. Men när man ändå har kommit ifrån tonåren (20 och uppåt) ska man väll sluta ha den egomentalitetet man hade som ung. De som försöker få åt sig förbjuden frukt är inget mer än en first class puta.

födelsedagsbarnet.. det är han och jesus.

Säg bara en sak. Never again! Jag kan inte vara tjejig och pyssla och sånt trams.. tar mig 3ggr längre tid än vanligt. Men snyggt blev det, är stolt :)